Minner mig tillbaks till 90-talet, på tur genom USA med kamrat Niclas. Ensamma i hela världen, 3.500 spänn på fickan (ja, jag hade 3.500 kr i reskassa för 6 veckor i USA). Sitter med ett glas vin framför avancerad datorutrustning i ett svindyrt hus knappt 20 år senare... Och lyssnar på Janie's got a gun i en revival blandat med Stockholms Negrer, The Cure och Tears for Fears... Tiden har gått vidare kan man väl säga.
Janie's got a gun... Efter en tredagastur (eller var det två dagar) runt (ja, runt) Grand Canyon närmar vi oss åter San Fransisco via Hover Dam. Ni som kommit den vägen vet att bergsvägen plötsligt viker neråt och visar dammens ljus. Fantastiskt om det är på natten och Janie's got a gun samtidigt går lös på WKMF eller nått på hyrbilens skrålande radioala! Man var liten då, mycket mindre än man var egentligen. Men med om något stort.
De senaste två veckorna har varit häktiska. Jag har en massa nya projekt på gång, nått ska väl fan leda till världsherravälde? Jag menar, hur svårt kan det vara. Jag begär inte mycket, bara sketmycke stålar och att alla gör som jag säger. Nä, så (vänta, instick... All Fools Day med The Saints från från 2007 säger Spotify! Pfuah! Säger jag, den här plattan har ingått i min vinylsamling sen 1990 kallt! Minst). Men åter till tråden, kan bara inte alla fatta att jag borde vinna?
Nån har sagt mig att så funkar det inte, men varför kan man inte få tro det. Kanske - i någon grå framtid - har den oerhört färgranna nutiden övergått i någon sorts Jag Vann scenario.
Jag och mina mot välrlden!
Ric for President... Nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar